Du ska inte källsortera CD-skivor

På frågan om man ska källsortera DVD- och CD-skivor som man kastar, svarar alla Sveriges kommuners miljöförvaltningar att NEJ – det ska du inte. Såväl dvd- som cd-skivor ska läggas i soppåsen, inklusive fodralen som inte omfattas av producentansvaret för förpackningar – det anses vara en förvaringsask, inte en förpackning.

Till största delen består skivorna och fodralen av plast som energiåtervinns i förbränningsprocessen som hushållsavfallet genomgår. Om du sorterar ut brännbart avfall i en separat kategori ska det alltså läggas bland brännbart.

Så alla hyresvärdar och bostadsrättsföreningar som eventuellt kräver av de boende att de källsorterar sina bortkastade CD- o DVD-skivor gör fel om det inte finns särskilda sopkärl för Brännbart. Då ska skivorna, inklusive fodralen kastas där. Som uppseendeväckande upplever jag att min egen bostadsrättsförening klassar skivorna som elektronikavfall. Lika felmotiverade är funderingar på att PC-Tidningen skulle ha ”producentansvar” för sophanteringen av till tidningen fogade CD-skivor.

Helt rätt, grundregeln är att det bara är att kasta skivorna i soppåsen (bara man ser till att de inte kan skada sophanterarna om skivorna till exempel är trasiga).
Dock värt att poängtera att enligt Sopor.nu (som är ett samarbetsprojekt mellan Naturvårdsverket, El-Kretsen, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, Avfall Sverige, Elektronikåtervinning i Sverige) konstaterar att ”flera kommuner och regionala bolag har lagt upp detaljerade sorteringsanvisningar, där du kan söka på specifika avfall, t.ex. aceton eller cd-skivor. Här är ett urval av dem. Obs att det kan finnas andra indelningar som gäller i din egen kommun beroende på olika sätt att behandla avfallet.” Det är med andra ord värt att kontrollera vad som gäller på den lokala orten, vilket kan göras på http://www.sopor.nu.

I det juridiska perspektivet kan det faktiskt med fog konstateras att de detaljerade sorteringsanvisningar som flera kommuner och regionala bolag har lagt upp, inte är rättsligen bindande i så måtto att sanktioner skulle kunna beslutas – mot dem som inte följer sagda detaljerade sorteringsanvisningar – av de myndigheter vars uppgift det är att utöva tillsyn av att sophanteringen inte bryter mot miljöbalken eller mot lagar och andra bestämmelser som tillkommit mes stöd av miljöbalken. Det är alltså inget regelbrott att i förekommande fall avvika från de detaljerade sorteringsanvisningar som flera kommuner och regionala bolag har lagt upp. Däremot bör det naturligtvis kunna vara fråga om ett civilrättsligt avtalsbrott om en avtalspart inte följer anvisningarna trots att vederbörande gått med på dem. Men så formalistiska är inte våra domstolar att de i byråkratisk anda enbart ser på utanverket. Det förekommer nämligen t.ex. att de detaljerade sorteringsanvisningar som flera kommuner och regionala bolag har lagt upp endast fyller funktionen att ”öva” en avtalspart i att sortera enligt anvisningarna, medan någon sådan sortering bevisligen inte sker vid sophämtningen. Försök att med stämningsansökan om skadestånd okynnesvis trakassera den ”olydiga” avtalsparten slutar ju i att käranden förlorar sin talan.